Lite måleri

Funkar ibland

Min teckning med hunden funkar att klicka på, men så fort jag lägger in någon text under eller ovanför så funkar det inte. Men så här utan text och bara bild, då kan man klicka på den så det blir större....Någon som förstår vad jag gör för fel?

en till teckning

Äntligen...

...har vi ett fungerande internet. Dessutom har jag införskaffat en ny dator, en sprillans ny fin Imac med 24 tums skärm. Det är som en dröm att jobba

 med en bra skärm när man jobbar med bilder, fattar inte att jag kunnat jobba med det där 

gamla åbäket som jag haft. Nu ser man ju vad det är för färger på bilde

rna jag gör. Men det är inte helt lätt att gå från PC till Mac har jag upptäckt. Man organiserar alla mappar lite annorlunda i Mac och det kommer ta ett tag innan jag vänjer mig. Men jag förstår nu varför alla Mac-användare tycker att man ska byta, det är lite lite lite coolare med Mac,  jag är nu frälst. 

Vad har hänt sen sist: jo jag växer på alla håll

 och kanter, men kanske mest i mag-regionen. Är nu i v 24 och det börjar bli en väldans aktivitet där inne, "den" buffar och joxar runt där inne och talar om att det börjar blir lite trångt. 

Märker att jag är lite äldre än förra gången (typ 16 år) och de

t känns. Man är ganska slut i ryggen och varje natt vaknar jag minst 10 ggr (nej jag överdriver inte) av att jag får hysteriska sendrag i mina vader. Får väcka min sambo och be dra ut benet så att det släpper, och det gör djävulusiskt ont ska ni veta. Så nattsömnen är inte de

n bästa. Men men, det är värt det, alla gånger! 

På jobbfronten har jag gjort ett julkort till Stiftelsen Stora Sköndal som jag känner mig ganska nöjd med, lägger upp det 

lite

 närmare jul. Sen har jag kommit igång lite med mina stora målningar, (kommer också inom kort här

 på bloggen) men mest har det blivit teckningar som jag gör i tunn tunn svart tuschpenna. Alla

 är i A-3 format

p.s Vad är det som gör att bilder ibland blir klickbara till större format och ibland inte? Någon som kan hjälpa till? Om jag lägger in texten efter bilderna så går det att klicka på dom, men om jag drar ner bilden under texten så funkar det inte. Ett mysterium som någon gärna får lösa åt mig.

Utan internet försmäktar jag i detta hus

Åhh vad man har gjort sig beroende av att ha internet. Vi har haft krångel med vårt nät nu i snart en månad och det börjar kännas ordentligt nu. Man känner sig ju helt och hållet bortkopplad från verkligheteten. Men nu i veckan tror jag att det ska vara löst och då ska jag uppdatera med massor med nytt gott och blandat som jag jobbat med. Vi (läs min sambo) har varit tvungen att dra nya ledningar i hela huset och sen ska någon nisse komma hem och koppla ihop alla dessa sladdar som dragits och sen ska vi bestämma oss för vilket bredband vi ska ha, så det är några steg kvar i den här internet-processen. Men den som väntar på nåt gott...väntar alltid för länge. Hoppas alla mina bloggvänner mår toppen, det gör iallafall jag! Hej så länge!

"Hang up"

..fick min dator precis när jag scannat min nya teckning och fixat i hop skarvar och sånt jobbig och klockan var för mycket för att göra om hela proceduren. Så det är därför jag utlovar bilder som inte syns. Har inte hunnit fixa till min nya teckning ännu så ni får lite "nygamla" bilder istället. Nya för er, gamla för mig. Har gjort några porträtt till tidningen och många biskopar blir det (jag illustrerar ofta för Kyrkans tidning) här är några kyrkliga typer och några litterära:
tecknat i kaffe och svart och vit tusch
Tecknat med wacompenna efter foto och sen tillfixat med photoshop
Pastellkrita och collage
Blandad teknik, penna collage och photoshop

Blyerts på rutat papper

En bild till bloggen

Det går trögt nu...

Det är underbart att veta att man har ett litet liv i magen, men det är INTE underbart med foglossning. Fasiken vad det gör ont. Sen är det inte heller underbart med halsbränna och denna ständiga trötthet och att man blir flåsig för varje steg man tar. Mitt låga blodtryck gör att jag är konstant snurrig i huvudet och tror att jag ska tuppa av hela tiden. Men det är värt det, det är det verkligen. Min ständige följeslagare i livet, migränen, den har i allafall lyst med sin frånvaro, och det är så skönt. För man vill inte stoppa i sig starka mediciner när man är gravid, även om läkarna säger att själva migränen kan vara skadligare för barnet så blir man inte helt lugnad av deras ord.

Så, nu har jag fått gnälla av mig lite och det känns skönt :-)

Lägger upp äldre bilder i brist på nya

Dikt av Thomas Tranströmer som jag illustrerat

"Döden syr" tror jag den hette

Den är artikeln handlade om Darwin kontra Adam och Eva

Den här artikeln handlad om hur USA formar sin Jesus efter egna önskemål

Barn till alkoholister

"Barnsliga" tankar

Nu känns det dags att uppdatera lite här på bloggen igen. Det går lite väl långt mellan gångerna som jag är här och skriver nåt nytt, men jag har något/någon att skylla på...har en litet sprattel i magen som tar all min energi. Ja, jag är gravid! :-) Nu har den första chocken lagt sig, eller chock vet jag inte om jag kan kalla det, men den stora förvåningen iallafall. Har ätit så mycket mediciner under de här sista fem åren så att vi visste ju inte om det skulle bli något, vi sa att: "blir det så blir det" , och tillslut så blev det! Det är lite skillnad att vara med barn när man är 42 år mot när jag var 25 förra gången. Då var allt mycket mer självkklart, jag var med barn och det var inte mycket mer att tänka på. Man var lite mer naiv på den tiden och upptagen med så mycket annat, så jag oroade mig inget alls då, man bara var liksom... Gjorde fostervattenprov förra veckan, och fick svaret ganska snabbt och det såg bra ut, allt såg helt normalt ut. Så nu känns det som om man kanske kan börja våga tänka hela tanken ut, att faktiskt så ska det komma en liten "bebbe" i mitten av februari nästa år... :-) När man är för trött för att måla, då kan man iallafall orka teckna lite, och det har jag gjort: Grattiskort till sonen som fyllde 16 år, han vill bli rockstjärna och det måste man ju uppmuntra!

En födelsedagsmåndag

Idag fyller min son 16 år, så jag börjar med att säga GRATTIS till honom! Som alla föräldrar säkert känner så fattar man inte hur det gick till, det var ju igår han var liten och satt i vagnen och sa "gagelgagelgagel" (det var precis så han sa) och nu är han över 190 cm lång och på väg att bli en ung man. Det går lite lite för fort. Så över till konsten: I lördags var jag på Linn Fernströms vernissage och jag brukar aldrig någonsin känna mig speciellt avundsjuk på folk utan är ganska nöjd med mitt eget liv och det jag har, men när jag var där i galleriet och stod framför hennes helt underbara målningar då drabbades jag av ett stort avund. Tänk att kunna måla som hon gör, att få till dessa underbara färger och motiv!! Jag tycker dom är helt förtrollande. Jag köpte hennes katalog/bok och bad få den signerad, och ville säga att jag tycker hon är så duktig och gör så fina saker, men jag fick inte fram ett ord. Det var som om hon var en stor stjärna och jag en liten blyg tonåring som ville ha autograf, fy så fånigt det kändes. Den här målningen tyckte jag nästan bäst om: Målning av Linn Fernström 170*240 cm

Återskapad hårddisk

Finns det nåt jobbigare än när ens dator säger "tack och hej för mig" och bara inte vill göra som man vill att den ska göra. Det hände oss här hemma för ett halvår sen. Eller det var vår externa hårddisk som bara la av och där låg alla mina jobb duktig överförda, för man skulle ju ha en backup. Men nu inser jag att man måste ha en backup till backuppen, om ni fattar.

Men nu hade vi duktiga datamänniskor i vår närhet så vi lyckades rädda alla mina jobb (tror jag iallafall) och nu sitter jag här och går igenom mitt gamla material.

Lägger upp några jobb här på bloggen som jag är extra glad över att fått tillbaka.

Äntligen tillbaka

Hej hopp

Det blev ett lååångt uppehåll här i mitt bloggande, men nu ska jag försöka komma tillbaka till "livet". Sommaren kom och sommaren gick...väldans fort, alldeles för fort. Tänk att det alltid känns så. Skulle vilja känna någongång att jag är trött på sommaren, men det händer inte, inte mig iallafall.

Men lite lite lite mysigt är det med höst, om det är en sån där härligt krispigt soligt och orangefärgad höst, då kan jag väl gå med på det. Men slasket, det fasar jag för.

Men det är ett tag tills dess som tur är.

Hade stora ambitioner att både teckna och måla i sommar, men det har inte blivit något alls. Men bestämde mig att jag inte skulle ha dåligt samvete för det kreativa inte är på tipp topp utan vänta tills det kommer tillbaka. Och det börjar det göra nu.

Fick ett litet uppdrag att illustrera fenomenet "Nätdejting" vilket passade mig perfekt med tanke på att jag träffade både min sambo och min bästa vän via internet.

Så här blev den:

Ofrivilligt uppehåll

Hej hopp

Det har inte blivit så mycket bloggande för mig på sista tiden, som ni säkert märkt. Mycket migrän och trötthet har satt stopp för mina små "handväskpojkar" och allt annat kreativt. Men det kommer så sakteliga tillbaka.

Nu stundar snart en vecka i Nordingrå (höga kusten) och det är ett litet paradis vi har att åka till, sen bär det av till Italien och några dagar vid Gardasjön, vilket ska vara ett otroligt vackert ställe. Så det kommer inte bli så mycket blogg fram tills dess, men sen hoppas jag att jag ska komma igång med "livet" igen.

Önskar alla mina bloggvänner en fortsatt härlig sommar, och ni ska veta att även om jag inte skriver själv, så är jag inne och läser mycket på era bloggar :-)

Självporträtt

Minnen man inte minns

Första uppgiften som vi fick när jag började på konstskolan, var "skissboksprojektet". Vi skulle ta ett "ämne" som vi skulle utforska, fotografera, skissa och verkligen gå in i.

Jag valde "minnen man inte minns" och det blev en resa för mig bakåt i tiden.

Vilka är mina egna minnen? Vad är efterkonstruktioner? Hur mycket hjälper foton mig att minnas, eller skapas det "nya" minnen utifrån bilder? Är mina minnen grundade på familjens berättelser?

När jag började fundera på det här så insåg jag att jag har stora luckor i mitt minne av min barndom/tonårstid. Visst kommer jag ihåg saker och ting, men allt börjar bli väldigt luddigt och jag kan inte riktigt sortera vad som har hänt och när.

Jag har en syster som gick bort när jag var 12 år, och mina minnen av henne är i stort sett helt borta. Jag har tittat på alla gamla fotografier av henne och inser att jag inte minns henne som en riktig person, utan bara som ett fotografi. Så därför ville jag måla henne i stort format så att jag kunde stå framför henne och titta henne i ögonen igen, och på så sätt så har jag på nåt sätt fått tillbaka henne lite grann, svårt att förklara...

Så jag vill presentera min syster Hanne-Lise

©Nadja

©Nadja

Stockholm i mitt hjärta

©Nadja

Målarkurs på Nösunds värdshus

För ganska precis ett år sen var jag på målarkurs på Orust, och hade Stina Wollter och Marie Palmgren som lärare (.http://www.nosundsvardshus.se/ )Det var en underbar vecka, man bor så himla fint, maten är suverän och undervisningen är seriös och intensiv. Man var ganska slut efter en hel dags tecknande och målande när man på kvällen hade genomgång av det man gjort.

Vi hade krokiövningar där Stina och Marie hängde upp tyger och allt möjligt i rummet och skapade som en skogsmiljö där modellen satt eller låg i , och sen skulle vi "åka" med pennan på pappret och försöka att inte lyfta pennan så ofta, så att man inte pillade och fixade till linjer som kanske blev "fel". Det var otroligt roligt och alla gjorde fantastiskt fina skisser, luftiga och spontana. Så här såg mina ut:

Oj vad dagarna går fort, och det gör dom även om man inte har roligt. Inte för att jag inte haft roligt, men ändå...

En pojke har kommit till världen, och han kämpar för rätten till sin handväska.

Sen har jag målat lite "kitsch", sånt som man "egentligen" inte ska tycka om att måla, sånt som den "riktiga" konstvärlden rynkar på näsan åt, sånt som går under benämingen "hötrorgskonst". Egentligen borde jag verkligen skämmas som målar sånt här, jag som gått på konstskola och allt... ;-)

©Nadja

Teckningsmani

Tänk att det är så roligt att skapa bilder. Tänk att man kan längta till sitt block när man släcker lampan och ska sova. Kanske är man lite knäpp!? ©Nadja

Energikick

Igår var jag på Axelsons och fick en kroppsterapeutisk behandling, och det var helt fantastiskt skönt. Har ju så himla ont i rygg och nacke och det är som om hela ryggen är gjord av betong. Men hon körde något som heter "strain" som går ut på att hitta ett läge i muskeln då den är helt avslappnad och hålla kvar där, och sen gjorde hon något som var mer som massage, det kallas "revolving" och det kändes som om hon "manglade" ut musklerna. Så himla skönt. Jag var helt slut efter fram till 20.00 på kvällen, då blev jag superpigg, och kunde inte somna förrän fåglarna började kvittra. Kan det vara massagen som gjorde att jag mådde så himla bra !?

Fåglarna kvittrade, sambon snarkade och jag tecknade....

©Nadja

Helgens skörd

Helgen kom och gick väldigt fort som vanligt. Trots storstädning och middagsgäster i lördags och ännu mer storstäding på söndagen så har jag hunnit teckna ganska mycket. Och det är temat ”Märkliga små pojkar” som dominerar. Har även gjort några illisar, en till en artikel som handlar om naturens läkekraft för sjuka , och en om hur naturen tillslut slår tillbaka på oss om vi fortsätter att misshandla vår jord.

Collage gjort i photoshop

Akvarell och collage, redigerat i photoshop

©Nadja

En lekfull dag

Idag har jag haft min bror döttrar på besök hela dagen. Två små änglar måste jag säga. Helt fantastiskt mysiga och gosiga flickor. Min bror har verkligen lyckats på alla sätt vis med dom. Att prata med barn är så roligt, alla funderingar och små klokheter som kommer ur dom hela tiden. Ines tre år talade om för mig att "alla har en skalle inne i huvudet, annars kan man inte leva", och det är ju sant. Medans dom tittade på "Pippi på de sju havet" så satt jag och tecknade lite, och det blev en liten märklig pojke till. Tack för idag, slut för idag!

©Nadja

Lyx

Idag har jag köpt lyxiga tuschpennor som kostade 60 kr styck, hutlöst dyrt, men de är en dröm att teckna med. Hade bestämt att jag skulle unna mig 20 stycken och det var så svårt att välja för det fanns alla nyanser och färger, och då menar jag alla. Det slutade med att det blev 22 istället för 20. Känslan att rada upp dom hemma på skrivbordet var nästan lika härlig som om jag hade köpt ett par nya skor ;-)

©Nadja

Fundersamma flickor

När jag gick på Birkagårdens konstskola så testade man alla tekniker, alla manér, alla stilar som man kom i kontakt med, iallafall gjorde jag det. Det är nog mitt största problem (om det nu är ett problem) att jag vill testa allt. Det gör att jag själv inte tycker att jag har hittat min egen stil, en ”egen” form, utan är ganska spretig. Men som sagt, det kanske inte behöver vara ett problem. En (kort) period så tecknade jag flickor i blyerts, och nu när jag skannade in dom så känner jag att jag är sugen på att göra några till. Ooops en liten pojke smet in till flickorna! Fortsättning följer....

© Nadja

Ett litet porträtt

©Nadja

Min bror är pälsallergiker så när barnen ville ha en katt så bidde det en sån här. Första gången vi träffade Dallas så blev jag fullständigt kär, och om jag inte hade en katt-hatare till hund så skulle jag vilja ha en sån liten nakenfis till katt. Det är som att hålla i en varm persika, dock lite livligare och med tänder.