"Hang up"

..fick min dator precis när jag scannat min nya teckning och fixat i hop skarvar och sånt jobbig och klockan var för mycket för att göra om hela proceduren. Så det är därför jag utlovar bilder som inte syns. Har inte hunnit fixa till min nya teckning ännu så ni får lite "nygamla" bilder istället. Nya för er, gamla för mig. Har gjort några porträtt till tidningen och många biskopar blir det (jag illustrerar ofta för Kyrkans tidning) här är några kyrkliga typer och några litterära:
tecknat i kaffe och svart och vit tusch
Tecknat med wacompenna efter foto och sen tillfixat med photoshop
Pastellkrita och collage
Blandad teknik, penna collage och photoshop

Blyerts på rutat papper

En bild till bloggen

Det går trögt nu...

Det är underbart att veta att man har ett litet liv i magen, men det är INTE underbart med foglossning. Fasiken vad det gör ont. Sen är det inte heller underbart med halsbränna och denna ständiga trötthet och att man blir flåsig för varje steg man tar. Mitt låga blodtryck gör att jag är konstant snurrig i huvudet och tror att jag ska tuppa av hela tiden. Men det är värt det, det är det verkligen. Min ständige följeslagare i livet, migränen, den har i allafall lyst med sin frånvaro, och det är så skönt. För man vill inte stoppa i sig starka mediciner när man är gravid, även om läkarna säger att själva migränen kan vara skadligare för barnet så blir man inte helt lugnad av deras ord.

Så, nu har jag fått gnälla av mig lite och det känns skönt :-)

Lägger upp äldre bilder i brist på nya

Dikt av Thomas Tranströmer som jag illustrerat

"Döden syr" tror jag den hette

Den är artikeln handlade om Darwin kontra Adam och Eva

Den här artikeln handlad om hur USA formar sin Jesus efter egna önskemål

Barn till alkoholister

"Barnsliga" tankar

Nu känns det dags att uppdatera lite här på bloggen igen. Det går lite väl långt mellan gångerna som jag är här och skriver nåt nytt, men jag har något/någon att skylla på...har en litet sprattel i magen som tar all min energi. Ja, jag är gravid! :-) Nu har den första chocken lagt sig, eller chock vet jag inte om jag kan kalla det, men den stora förvåningen iallafall. Har ätit så mycket mediciner under de här sista fem åren så att vi visste ju inte om det skulle bli något, vi sa att: "blir det så blir det" , och tillslut så blev det! Det är lite skillnad att vara med barn när man är 42 år mot när jag var 25 förra gången. Då var allt mycket mer självkklart, jag var med barn och det var inte mycket mer att tänka på. Man var lite mer naiv på den tiden och upptagen med så mycket annat, så jag oroade mig inget alls då, man bara var liksom... Gjorde fostervattenprov förra veckan, och fick svaret ganska snabbt och det såg bra ut, allt såg helt normalt ut. Så nu känns det som om man kanske kan börja våga tänka hela tanken ut, att faktiskt så ska det komma en liten "bebbe" i mitten av februari nästa år... :-) När man är för trött för att måla, då kan man iallafall orka teckna lite, och det har jag gjort: Grattiskort till sonen som fyllde 16 år, han vill bli rockstjärna och det måste man ju uppmuntra!

En födelsedagsmåndag

Idag fyller min son 16 år, så jag börjar med att säga GRATTIS till honom! Som alla föräldrar säkert känner så fattar man inte hur det gick till, det var ju igår han var liten och satt i vagnen och sa "gagelgagelgagel" (det var precis så han sa) och nu är han över 190 cm lång och på väg att bli en ung man. Det går lite lite för fort. Så över till konsten: I lördags var jag på Linn Fernströms vernissage och jag brukar aldrig någonsin känna mig speciellt avundsjuk på folk utan är ganska nöjd med mitt eget liv och det jag har, men när jag var där i galleriet och stod framför hennes helt underbara målningar då drabbades jag av ett stort avund. Tänk att kunna måla som hon gör, att få till dessa underbara färger och motiv!! Jag tycker dom är helt förtrollande. Jag köpte hennes katalog/bok och bad få den signerad, och ville säga att jag tycker hon är så duktig och gör så fina saker, men jag fick inte fram ett ord. Det var som om hon var en stor stjärna och jag en liten blyg tonåring som ville ha autograf, fy så fånigt det kändes. Den här målningen tyckte jag nästan bäst om: Målning av Linn Fernström 170*240 cm